Sitter ihopkrupen i en filt vid datorn. Det faktumet att jag har ett svenska tal till imorgon, historia och en spanska läxa till nästa vecka känns inte lika roligt. Hur ska jag orka fokusera på allt det där när min hjärna är någon annanstans. Tänk er själva. Folk som överöser en med så fantastiskt mycket kärlek. Säger att man är fin. Galen. Folk som uppskattar en för den man är. Folk som konstant ler. Människor som man är så otroligt stolt över att känna. Oräknerliga skratt. Oändligt med kärlek, kärlek och återigen kärlek. Hur ska man då kunna lämna dem och gå in i en annan vardag utan att totalt kraschlanda? Det finns bara ett sätt. Det är att bygga in sig själv i ett skal, ha en osynlig sköld som skyddar en mot alla vassa kanter. En sköld av kärlek, glädje och musik som ingen kan tränga sig igenom och som jag kan gömma mig bakom och omvandla kärleken och glädjen till energi. Det går, om man vill.

Måste verkligen skriva talet nu. Kommer nog faila imorgon...

Kraam