Hela jag doftar fortfarande precis som du. Inte mina kläder, utan jag. Mitt hjärta. En slingrande och brutal påminnelse om att du inte är här med mig. Blir gråtfärdig bara av tanken på att jag inte få se ditt leende på en evighet, nu igen. Kanske kommer gråtfärdigheten av något annat också. Skuldkänslor? Antagligen. Varför är du så förstående? Om du inte varit så himla omtänksam och gullig skulle jag börjat gråta där i mörkret. Men du höll mig bara tätt intill dig och viskade hur mycket du tycker om mig. Hur fin jag var. Fick just det finaste messet från dig. Allt känns lite bättre nu. Men saknaden går inte att beskriva.

GODMORGON! Kan man börja dagen bättre än med att få sova ut ordentligt, utan att väckas av väckarklocka, se att solen strålar in genom fönstret och dessutom ha fått SMS från Kåmpis om en sjukt rolig grej?! I think not! Bara det att så var INTE min morgon. Den var bättre (trots att jag låg vaken till halv 4 och vaknade vid 8) Lördag, lördag, lördag. Och ÄNTLIGEN Lov. Underbar känsla. Taylor Swift sjunger i högtalarna och utanför fönstret är det solsken. Härligt. Fast jag ha inga planer på att gå ut. Dessutom har vädret bestämt sig för att gå från påbörgningen till underbar vår till VINTER igen. Snö. SNÖ! Jag är mycket besviken på vädret. Man gör inte såhär! Suck. Kanske blir lite PLL och datortid idag. Har liksom inget bättre för mig, fett sad.

Kraam