(Skulle publicerats igår...)

Goddagens söndag! En novemberregnig söndag. Det är som att världen bara "Jahapp, November! LET'S RAIN UNTIL CHRISTMAS!!!". Sjukt tråk, fast vill ändå inte ha snö... och regn är lite små romantiskt. Helgen har bara rusat förbi så han helt enkelt inte blogga. Eh aa jag sov mestadels av den. Men i fredags så filmade jag och Sofia för vårt fjortisprojekt i skolan och hjälp så roligt vi hade, dör fortfarande haha! Den färdiga filmen är så awkward men sjukt kul haha, den ska vi spela upp på Torsadg för klassen.... lite ångest kanske haha! Lördagen, jaa vad fan gjorde jag då? Sov typ (bästa) Fortfarande ganska mycket Jetleg, det är alltid åt ena hållet som är värst. Idag vakmade jag tidigt och så fick jag en ny mobil, sooo happy! Den andra låg på dödsbädden och så är det nice med en mobil som man ser vad som står på skärmen, just saying. Umgicks med Tilda i några timmar innan alla vi åkte till Olle & Birgitta för att fira Farsdag och Petras födelsedag. Mys. Nä är sjukt trött så hedååå tråkiga inlägg.

hahaha bästa

xx

Måndag, fjärde november tvåtusentretton, och sista lovdagen. Sista dagen på mycket och lite. Söndagsångest på en måndag. Något så fruktansvärt. Men vilket fantastiskt lov jag har haft! Tröttaste själen någonsin trillade in på terminal 2 på Arlanda för lite över en vecka sedan, och sen dess har jag hunnit med att flyga över halva jordklotet, mysbruncha med min älskling, shoppat något så fruktansvärt, gått promenader i solen, ätit middag på resturang ett antal gånger, pussats, legat framför brasan och fått massage, busat med sötaste hunden, ätit sjukt mycket smörade popcorn, varit på barer, gått på bio. Och ännu mer därtill. Alltså lov. Vilken fantastisk uppfinning! Så lyckligt lottad. Jag är verkligen omgiven utav de mest fantastiska människor ni kan tänka er. Åh, vad jag tycker om mitt liv. Kärlek.

Imorgon ska jag och min stora Samsonite väska ta och åka tillbaka över jordklotet. Och jag känner mig lite conflicted inför att komma tillbaka. Det ska bli kul att se familjen igen, kul att träffa klassen (som säkerligen är, precis som jag, lite mer utvilad än när vi senast sågs) och jag känner mig motiverad till så himla mycket. Samtidigt så vill jag vara kvar, jag vill inte gå och lägga mig ensam varje kväll, inte sakna någon så att det gör ont varje minut. Vill inte vara 18 timmar bort ifrån min bästa vän, min gos. Vill vara kvar. Vill vara lycklig.

xx