Jag hinner inte riktigt med livet just nu.Eller så hinner inte livet med mig. Blogga har liksom inte legat högst på prio-listan den senaste tiden.  Tänk vad livet skulle vara lätt om jag inte hade ångest för varenda liten jävla sak i hela världen. Mina dagar ser såhär: Morgon: Trött, men fylld med hopp Förmiddag: Fortfarande ganska glad Lunch: Down Eftermiddag: Upplösningstillstånd Sen efterskolan: Ontontontont i mage och hjärta och panik Kväll: Apatisktstirrainiväggensängeläge. Det liksom börjar tomt, sen bara bygger det, och sen så går man sönder i små vita fula fläckar. SLUTA GE MIG ÅNGEST. Ångestångestångestångest för allt. Det är inte hälsosamt att sitta och slå en vattenflaska i huvudet för att det känns som enda lösningen. Att låsa in sig i sig själv är inte heller hälsosamt. Att sluta prata och vara och göra sig själv så osynlig som möjligt för att SLIPPA fungerar inte heller, sist blev det bara ännu värre. Saknar att vara fylld av livsglädje och känna mig fri och glad och lycklig och lätt. Att det är så enkelt att släcka en gnista. Det bara bygger och bygger tills man blir helt jävla vansinnig. Orkar inte med mig själv. Det enda bra med den här äckelveckan är att jag har kommit en bit på mina skoluppgifter och att jag ska mysa med Tilda ikväll. Min trötta kropp behöver en break från allt. GE MIG SOMMAR!

xx