Fin Lördag med öppet fönster och ett rum badandes i solljus. Åh, kära vår, du är så välkommen! En intensiv vecka har förflutit. Kanske ska poängtera att jag nästan har 1) dött 2) trillat av jordens yta 3) liknande. Har pluggat 4 timmar minst varje dag. Men trött är man. Bara för att det är helg är det inte vila som gäller. För hur mycket den här veckan har bjutit på vårväder ska det inte förnekas att jag stundvis velat lägga mig i en hög, kräkas och gråta. Typ igårkväll

Vad är det som stressar? Prestationsångest. Bristen på tid. Att jag äter jättemycket hela tiden för att jag måste ha energi. Att jag inte hinner allt jag vill hinna. Prestationsångest över allt detta. Att jag glömmer saker. Att det är småsaker som felar och hur jag än jobbar blir de fel - och det är MITT fel. Att jag inte blir klar med mina texter. Att min hjärna flyter iväg i andra tankar så fort jag försöker plugga. Att jag inte vet vad jag ska göra i framtiden. Så mycket prestationsångest. Jag kanske ska poängtera, jag skriver inte det här för att söka empati eller skrämma eller för att gnälla eller för att det är synd om mig på något vis - utan för att jag tycker att det är viktigt att lyfta det här problemet. Prestationsångest är något som blir allt vanligare och vanligare, och jag har personligen inte hittat något botemedel än. Du duger som du är  funkar inte alltid. Framförallt inte i ett samhälle där alla är så upptagna av sig själva - jag och du och han och hon - att den enda som har tid att berätta för en att en duger är... en själv. Och vad gör en när ens egen röst inte längre vill lyssnas till? Mycket funderingar.

Kan även lägga till att jag tränade första gången idag sen i September. Jag, mamma, Calle och Michael sprang i spåret och blev förvånad över hur bra jag jag sprang. Sen att jag nästan fick en astmaattack efteråt är nått helt annat, nu när våren är här MÅSTE jag ta mina mediciner!! Har blivit lite mello och skype med älsklingen också. En ganska sorglig lördag men ajaaa snat sommar!!