Tjänare folket!

Jag är allmänt forever alone ikväll så därför har jag skrivit lite, eller, skrivit vidare på något jag började skriva på runt sportlovet. Haha ;) Absolut inte det bästa från mig men det är skönt att bara få skriva av sina tankar och känslor imellanåt. Det kommer en fortsättning och kommentara gärna vad ni tycker! Uppskattar det ♥

Första delen 

Jag hörde mina småbröder tjafsa i rummet bredvid mig. Deras gälla irriterade röster tjöt genom väggarna. Mina föräldrar var på bio tillsammans så det var bara vi barn hemma. Jag och Oliver hade lovat att passa Christopher hela kvällen. Något som hade visat sig att inte vara den bästa idén. Dock eftersom de satt i Olivers rum och spelade datorspel kunde jag vara för mig själv första gången på hela kvällen. Min svarta laptop var placerad på mitt skrivbord och utgav ett högt surrande när jag tryckte på on knappen. Medans datorn surrade vidare tände jag min lampa vid fönstret så jag inte skulle befinna mig i totalt mörker. Jag satte på lite musik och automatiskt skrev jag facebook i sökraden och slog enter. Som vanlig hade jag någon enstaka händelse som jag klickade på och läste lite statusar. Inte så jätte roligt precis. Jag skulle just logga ut när det hördes ett blipp. Det var chatt ljudet. Min första tanke var att jag blev glad för att någon hade skrivit till mig, så att jag inte var helt forever alone.  När jag såg vem det väl var kände jag hur lyckan spred sig i kroppen. Det var Adam.

– Hej snygging

Jag log. Det var i princip standard öppnings frasen till alla våra konversationer.

– Tja heting, skrev jag tillbaka

– läget?

– bra sj?

– det e nice, svarade han

– vad bra då

– värst vad du vad pratsam då

– jag var tills du började prata med mig, skrev jag medans jag log.

– hon langar dissen

Jag började skratta. Vår relation går ganska mycket ut på att vi är dryga och allmänt otrevliga mot varandra.

– händer på lovet dåra? Skrev han efter ett tag

– inget särskilt

– nice då kan du hänga med mig!

– haha såklart

– okej jag kommer över då!

– haha key ses vid midnatt

– nej jag kommer över till dig

– jaa? Jag möter dig vid norrköping haha! (Adam bor i princip på andra sidan Sverige, så jag trodde han drev med mig)

– Åh herre. Jag kommer över till dig NU, okej?

– men jaaa tagga ner XD

– men du fattar ju inte! Som vanligt då… (jag förstod verkligen inte)

– fattar vad Adam?

– Jag e i Stockholm över lovet men åker hem imorgon vid 8-9 typ och undrar iaf du vill träffa mig din feta nöt ♥
 

Jag satt i flera minuter och kunde inte fatta att han verkligen var här! Vi bestämde att han skulle komma över direkt. Oliver passade ju ändå Christopher så då behövdes ju inte jag. Det tog max 20 minuter innan jag såg honom gå in på framsidan. Jag bokstavligen slet upp dörren innan han ens kommit upp på upphöjningen och så kramade jag honom så hårt jag kunde. ( Med tanke på att jag inte är så stark så var det antagligen inte så värst hårt) När jag tillsist släppte taget kollade han på mig och log sitt retsamma leende som jag hat- älskar.

– Kul att se dig också. Hans ögon glittrade när han sa det och jag kunde inte låta bli att skratta något slags nervöst skratt. När började jag bli nervös runt honom? Jag tror han hörde det nervös/ falska skrattet och kollade bara på mig medans han tog av sin svara jacka.

– Du ser ut att må bra sa han och tog av sig ena skon.

– ”Jagantarattjagmårbra. Sa jag en aningens för snabbt. Du ser också bra ut. Asså att må bra. Du ser ju bra ut också men asså jag menade må bra inte för att jag inte tycker att du inte… ”jag avslutade meningen och han flinade stort. okej nu blev det pinsamt…

– haha du har förändrats sedan sist sa han och log retsammare

– Ledsen kan inte hjälpa att jag är en transformers...

Han började skratta ”Jag tar tillbaka det, jag borde sagt; du har i alla fall INTE förändrats”, han log och gick närmare mig.

– Inte du heller. Jo du har blivit längre! Insåg jag när han stod så när mig.

– Jag vet, jag tar växt piller… sa han och log.

– Varför då? Det är ju jätte onödigt och det kostar massa pen… du driver med mig eller hur! Shiit vilken humor du har asså! ha ha.. Han skrattade och slog mig på axeln.

– Ska vi stå här i hallen hela kvällen eller vad hade du tänkt?

Jag satt på skrivbordsstolen och han i min säng. Så hade vi suttit ett tag och snackat om skolan och om kompisar och familjen osv. Vanligt kallprat. Trots att han var min bästa vän så kände jag att det fanns en stelhet mellan oss som inte brukade vara där.

– Adam? Jag måste verkligen erkänna en sak.

– Okej, behöver jag hämta näsdukar nu?

– Käften och lyssna bara innan jag inser att detta är superkorkat att berätta. Eh asså.... jag är eh jättenervösjustnuochjagharingenaning om varför och detkännssuperkonstigtfördet brukar ju intvarasåattdetärsteltmellanoss… så jag vet inte vad jag ska göra åt det för jag vet inte vad jag ska göra....

– haha vänta va?! DU är jätte nervös för att träffa mig? Jag nickade fåraktigt. ”Vad tror du JAG är då?”

- ”Va?” Menade han allvar?

– Kommer du ihåg vårt senaste möte eller har du förträngt det helt? Senast jag träffat honom var dagen då hans
familj skulle åka till sitt nya hus. Då hade han i och för sig kysst mig inför hela sin familj och alla våra vänner som var med. ”Om det är nervöst för någon så är det väll i alla fall för mig dummer!”

– Okej ska vi säga ett ingen behöver vara nervös för vi är ju ändå bästa kompisar, Sa jag och satte mig bredvid honom i sängen.

– Bästa kompisar? Det låter som vi är två små tjejer, skrattade han fram.

– Vänta va? Så du är INTE en liten blond tjej?

– Tung comeback.

Hahah kanske lite svårt att förstå skämten då de är ganska mycket internt, höhöh ♥

Kärlek till er