elinelvira

Inlägg publicerade under kategorin Tankar & Inspiration

Av Elin - 20 oktober 2015 20:26



"You may not see it today or tomorrow, but you will look back in a few years and be absolutely perplexed and awed by how every little thing added up and brought you somewhere wonderful - or where you always wanted to be. You will be grateful that things didn’t work out the way you once wanted them to." 


 

 

Av Elin - 24 mars 2015 20:57




Låter er precis som jag inspireras av dessa bilder en tisdags kväll som den här. Jag vill så gärna flytta till min egen lägenhet och inreda men på samma gång vill jag verkligen inte flytta än, visst hade de varit kul ibland men trivs så bra här hemma så det får vänta ett tag till. Sen vill jag verkligen inte bo ensam, kan inte hantera min paranoia då haha. Kan ba "men gud någon annan är i mitt rum" (??) och måste tända lampan och kolla runt. Haha så har ångest när det gäller det här med att flytta hemifrån och plugga på annan ort.




Av Elin - 23 september 2014 16:00






Emma Watson är min nya förebild. Och inte bara på grund av hennes accent. 




Av Elin - 23 april 2014 19:20


Förutom att berätta om vilken crappy dag det har varit eller aa crappy morgon. Asså herregud skäms över mig själv. Är mentalt slut, och då menar jag slut. Känner inte igen mig själv. Resten av dagen pluggade jag och filosoferade jag över livet och hur annorlunda allt är jämfört med hur jag trodde att mitt liv skulle vara när jag var 15 år. När jag var 15 och inte ännu hade börjat gymnasiet så hade jag en plan på hur allt skulle förändras, hur jag skulle förändras. Jag skulle prata mycket mer, alltid säga min åsikt på lektionerna, gå mer självsäkert, hitta värsta snygga killen och få honom att gilla mig, vara otroligt social och prata med alla osv. Och nu när jag bara har 6 veckor kvar av gymnasiet tänker jag på hur otroligt humoristisk min "mentala lista" var. Jag menar varför ens ha en lista för hur jag ska vara som person? För jag är egentligen ingenting av de där sakerna. Jag är inte sådär ubersocial för jag har svårt att lita på folk och gillar mina nära vänner, jag tycker det är mer givande att lyssna på vad andra har att säga och få en uppfattning om hur de är som person och hur de tänker (ja jag gillar psykologi, går helt rätt linje iallafall!) Sen ska man ha en åsikt och våga säga den men det är inte det jag syftar på. Det enda jag lyckades "pricka av" var att hitta värsta killen haha så lite stolt kan jag ju vara ändå (Med tanke på att jag såg killar som typ ailiens och knappt vågade prata med dem under högstadiet så har det blivit mycket progress, hahahah åh att vara 14 asså.) Ja, gymnasietiden har verkligen påverkat mig på ett bra sätt. Jag har insett att jag är som jag är, av massor av olika anledningar. Vissa saker går att ändra på, som att inte våga prata med killar. Men karaktärsdragaren, det som verkligen är jag, kan inte en lista ändra på. Och varför vill man ens ändra på sig själv så mycket?  Tycker att jag har fått en väldigt bra självinsikt och slutat vara så dömmande mot mina vänner och deras beslut, något som jag tror jag var ganske mycket förr. För som en vän ska man acceptera även fast man inte själv förstår varför en person gör som han/hon gör. Men lite tips då och då kan aldrig skada, haha. Speciellt när de helt är ute och cyklar! Det är något som jag tycker att jag lärt mig under dessa snart 3 år.


Människor går inte att ändra på, de måste i sådana fall vilja det själva. Och knappt ens då tror jag att vissa personer kan ändra på sig. Sen är det intressant hur vissa personer kommer in i ens liv och på något ofärklarigt sätt känner man sig mer förbunden till denna främlig än sin närmsta familj. Och man känner bara "WOW varför har jag först lärt känna dig nu?" Men jag tror att människor finns i ens liv av en orsak. Kanske behöver man den personen lika mycket som den behöver dig. Kanske har den personen en ängel inom sig som är sänt till dig för en orsak; för att lära oss något som vi måste kunna för att bli hela som individer eller hjälpa oss att förstå oss själva. Något som man måste göra är att lita på honom eller henne, lita på den personen och dedicera sitt hjärta i förhållandet. Relation som vänskap. Man måste lita på dem, även fast de kommer hand i hand med smärta och långa tårfyllda nätter. För deras syfte kommer att bli tydligt med tiden. Men det finns en hake: man kommer lära sig älska den här personen, men kom ihåg att de inte är din att behålla. Deras syfte är inte att rädda dig, utan att visa dig hur man räddar sig själv. Och när detta är uppnått lyfter glorian och ängeln lämnar deras kropp, precis som personen lämnar ens liv. Och så blir de en främling igen.  


Tre personer som betydde allt och lite till för mig är nu i princip främlingar. Men jag har äntligen slutat att vara ledsen över det. För jag behöver  inte de personerna längre. Deras syfte var alla olika, men de är uppnådda. Den ena var någon som jag kännde löste mina problem och stöttade mig genom tuffa tider; Men nu kan jag lösa mina egna problem och jag kan finna goda råd i mig själv. Den andra var så otroligt social och öppen; Men nu kan jag själv prata med personer jag inte känner och tycka att det emellanåt är kul att lära känna nya människor. Och den tredje personen älskade mig för den jag var när jag inte kunde ; Men nu kan jag älska mig själv. Dessa tre personer kommer jag alltid sakna, men jag uppskattar det som de lärde mig. Jag kan inte veta om det kommer komma fler som dem, eller vilka som har en ängel inom sig just nu. Det är något man inser efteråt. Men jag kommer alltid se dem som mina änglar från ovan, som lärde mig att rädda mig själv.



 





Långt blev det, men ibland måste man skriva av sig. Att skriva är den bästa terapin.



xx






Av Elin - 24 mars 2014 00:45

Be who you want to be.


Jag är så less på allt man ska vara hela tiden, både smart, snygg, snäll, rolig men så ska man vara vältränad – men samtidigt måste man kunna äta onyttig för annars är man töntig samtidigt som man inte får vara för onyttig då. Man ska ha fina kläder och saker men inte för mycket för då är man bortskämd, man ska plugga mycket, träffa alla, jobba och man ska göra saker som skulle behöva ett dubbelt så långt dygn varannan dag. Man ska vara glad och positiv och på topp varje dag livet igenom. Man ska prestera på topp i allt man gör i skolan och inget får någon gång vara liite sämre för då står det inte ett A längre utan en mycket lägre bokstav. Man ska vara sig själv, men inte sticka ut? Hur går det där ihop?  Det går inte ihop, det är just det förmodligen många unga blir stressade över. Ingen är på topp varje dag, inte ens Taylor Swift. Jag älskar att klä upp mig men ibland blir det leggings och en stor tröja. Jag orkar inte klistra på ett fake leende bara för att. Jag orkar inte ge allt allt allt hela tiden för om man ska det så måste man vila. Det är okej att känna sig ful och dålig. Att vara osäker och inte veta vad man vill. Skita i något du borde göra ibland. Sätta dig själv i första hand och tänka på vad du mår bäst av, vad du får ut av detta och inte bara ha alla andra i fokus hela tiden. Förut ville jag alltid vara där, allra högst upp av allt. Men det är ingen hållbar livsstil utan en fasad man strävar efter som kan rasera fortare än vad det tar att bygga up.

 

Jag gråter ofta, jag orkar inte alltid med skolan som jag borde, jag är dum mot de jag älskar, jag äter onyttigt, jag bryter mot alla mina regeler jag satt upp för mitt duktiga liv. Men vet ni va? Det är först när man börjar göra det som man märker att man lever. Börjar pusslar ihop sitt eget liv på sitt eget sätt. Vågar trotsa, säga emot och framförallt säga nej till saker. Våga ha på dig vad du vill för bara du vet vad du känner dig fin i, våga säga och tycka vad du vill, våga välja det du vill och inte vad förväntas av dig.


Vad vill jag komma med allt detta? Jo, ta hand om dig själv. Du är viktig för så många människor. Lev hälsosamt och skratta ofta. Ibland är livet outhärdligt, grått och orättvist men snart, utan att man egentligen vet när, exploderar livet i färglatt glitter. Det kan vara att man får det där betyget som har inneburit sömnbrist och ångest, en drink kväll på en altan med sina bästa vänner en sen sommarkväll eller att man träffar den där personen som på något underligt sätt får en hjärta att slå lite extra. För det är just de där oväntade glitterbomberna som gör de gråa zonerna uthärdliga.



Kärlek till er.







Av Elin - 8 mars 2014 22:15

Fin Lördag med öppet fönster och ett rum badandes i solljus. Åh, kära vår, du är så välkommen! En intensiv vecka har förflutit. Kanske ska poängtera att jag nästan har 1) dött 2) trillat av jordens yta 3) liknande. Har pluggat 4 timmar minst varje dag. Men trött är man. Bara för att det är helg är det inte vila som gäller. För hur mycket den här veckan har bjutit på vårväder ska det inte förnekas att jag stundvis velat lägga mig i en hög, kräkas och gråta. Typ igårkväll


Vad är det som stressar? Prestationsångest. Bristen på tid. Att jag äter jättemycket hela tiden för att jag måste ha energi. Att jag inte hinner allt jag vill hinna. Prestationsångest över allt detta. Att jag glömmer saker. Att det är småsaker som felar och hur jag än jobbar blir de fel - och det är MITT fel. Att jag inte blir klar med mina texter. Att min hjärna flyter iväg i andra tankar så fort jag försöker plugga. Att jag inte vet vad jag ska göra i framtiden. Så mycket prestationsångest. Jag kanske ska poängtera, jag skriver inte det här för att söka empati eller skrämma eller för att gnälla eller för att det är synd om mig på något vis - utan för att jag tycker att det är viktigt att lyfta det här problemet. Prestationsångest är något som blir allt vanligare och vanligare, och jag har personligen inte hittat något botemedel än. Du duger som du är  funkar inte alltid. Framförallt inte i ett samhälle där alla är så upptagna av sig själva - jag och du och han och hon - att den enda som har tid att berätta för en att en duger är... en själv. Och vad gör en när ens egen röst inte längre vill lyssnas till? Mycket funderingar.


Kan även lägga till att jag tränade första gången idag sen i September. Jag, mamma, Calle och Michael sprang i spåret och blev förvånad över hur bra jag jag sprang. Sen att jag nästan fick en astmaattack efteråt är nått helt annat, nu när våren är här MÅSTE jag ta mina mediciner!! Har blivit lite mello och skype med älsklingen också. En ganska sorglig lördag men ajaaa snat sommar!!




       

    Idag är en sådan dag då man vill byta liv med Fletch....






Av Elin - 23 januari 2014 22:20


I huvudet på Elin just nu: ORKAR INTE MED ATT PLUGGA DET ÄR FÖRJÄVLA TRÅKIGT!


Och jag måste verkligen, asså verkligen, skicka in min Svenska snart. Fan. Tur att den nästan är klar! Men varför gör du den inte då?  Det har jag inget svar på. Ååååh. Blir tokig på migsjälv. Det är en orkan av tankar och känslor i mig som jag inte ens vet var jag ska börja försöka sätta ord på. Vissa saker kanske inte ska vara ord, utan bara vara känslor. Det kanske bara blir för kompicerat att ens försöka förstå i vilken ordning de där orden ska komma i? Så jag låter dem vara. Men varför jag inte gör min svenska förstår jag fortfarande inte. Jag har väll börjat att ge upp. Kroppen är helt slut efter denna hemska höst. En höst full med saknad, svek och ångest. Vill aldrig uppleva det igen! Är så trött hela tiden också, vilket är ovanligt för att vara lilla mig. Igår somnade jag vid 9. Nio? NIO!?? Helt sjukligt haha. Vaknade sedan klockan 5 på morgonen och ba JAG HAR FÖRSOVIT MIG!!!! lol.  Vilket reflekterade i att jag pluggade nada och såg inte nya HIMYM, men serier har jag kollat ikapp idag. Och läst den där svenska texten och historia, blä vad dålig i skolan jag är just nu. Aja ikväll kommer iallafall mitt hjärta hem över helgen och som jag har längtat! Kommer bli hemskt att lämna honom imorgonbitti för att gå till skolan. Sen kommer helgen bli så fin, kan knappt bärga mig! Roligt inlägg? Näe, inte särkilt haha. Ska se serier och träna lite. Puss.



Pinterest



Så himla mycket kärlek till denna serie, asså Jesse gaaah me dead!

(insåg också att han har varit med i Vänner. Alla bra är med i Vänner. Vänner är bäst)




Av Elin - 6 januari 2014 17:32


Vart går gränsen mellan trygghet och att ta för givet? Hur hårfin är gränsen? Hur gör man för att inte ta för givet? När tar man för givet? Ska man alltid behöva vara på helspänn, smyga på tå och vara orolig? Orolig att ingen finns där för en när man behöver dem som mest. När man är ensam. Ska man alltid behöva undra vem som kommer finnas kvar tills det är så mörkt att man inte hittar ut? Borde det inte vara självklart? Borde inte personerna som betyder allt och lite till finnas där? Eller tar man det bara för givet?


 Jag är så rädd för att ta för givet. För att tas för givet. För att ni ska tro att jag tar er förgivet.


  


   Untitled | via Tumblr Untitled | via Tumblr

xx



Elin, tjugo år med en stor förkärlek till ord och att fotografera. Läser på högskolan i ett försök att bli lite mer bildad (hade hellre varit på en strand i Grekland) ♥

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar


Skapa flashcards