"Att ha ont psykiskt ska inte vara konstigare än att ha ont i benet eller vara lite snuvig. Fatta det nu. Det är dags att alla fattar det nu. För precis som med alla normer så bär varje individ ett eget ansvar. Det är dags att alla börjar ta det ansvaret. Det är dags att alla krönikörer fattar att psykisk ohälsa inte är en trend, utan att det bara handlar om att fler och fler vågar prata om det. Det är dags att ingen stöter undan någon som hävdar att den mår dåligt. Det är dags att vi börjar fråga på riktigt hur våra vänner, klasskompisar, kollegor mår. Att inte vara rädda att lägga sig i. Att inte blunda.  

För fan ta er. Fan ta er som stirrade som att jag var ett monster när jag började gråta i matsalen. Fan ta er som satt på Hellmans och pratade om vilket psykfall jag var som skrev öppet om min smärta för ett och två år sedan. Fan ta er som kommenterade att jag bara skulle rycka upp mig alternativt ta mitt liv. Fan ta er och era småsinnade värderingar. Jag skrattar högt åt er trångsynthet och föraktar er föralltid."  - Emma Watson

Precis sådär, precis sådär! Första gången jag läste detta på Sofias blogg så höll jag förstås med, tyckte precis sådär. MEN det för först nu när jag som vanligt blir anklagad för saker som jag känner med den här texten, jag tycker inte bara så längre. Jag känner med den. När man får ett telefonsamtal från sina familjemedlemmar om att man "måste genast ta bort ett inlägg för det är så pinsamt" eller "att man borde söka hjälp" då känner jag mig så fruktansvärt sårad. Sådär enda in i benmärgen. När jag sedan kollar på vilket inlägg de menar är det när jag beskriver att jag har tagit en sömntablett. En sömntablett. Jag har problem med att sova, har alltid haft sedan jag föddes, kommer antagligen alltid att ha det. Att ta en sömntablett för att jag inte kan sova, är exakt samma sak som att ta en Ipren när man har ont.  Man vill få en effekt när man inte mår bra. Jag brukar inte ta sömntabletter, vågar inte är rädd för att jag aldrig ska vakna igen, men det här var inte ens receptbelagt utan vem som helst kan köpa det. Och så sov jag ensam hemma och jag var livrädd för att någon skulle komma in och mörda mig så pallade inte ligga vaken till 3 på natten som jag vanligtvis gör. Men för att jag skrev det där är jag nog paranoid också. Jag har inte drogproblem. Det måste nog vara det fånigaste jag har hört talas om. Mamma och jag pratar en del om detta, så att använda mamma som ett verktyg emot mig är bara patetiskt. Men det som verkligen gör ont, det som gör att tårarna rinner ned för mina kinder när jag skriver detta är att min familj ringde inte för att de innerligt ville hjälpa mig eller ville prata om hur de senaste månaderna har varit. Utan de ringde för att de skämdes över mig, att jag genast skulle ta bort inlägget för det "var pinsamt och om man mår dåligt så ska man inte dela med det med andra". Det gör så ont att jag inte ens kan beskriva det.

Vem har inte mått dåligt? Vem har inte känt sig ensammast i hela världen? Speciellt som tånoring? Alla mår dåligt, alla känner sig ensam ibland. Varför ska vi då gömma det istället för att berätta hur vi egentligen mår? Mår man inte sämmre om man ska gömma det för hela världen? Skämmas över sig själv. Jag har mått så jävla dåligt de senaste månaderna. Min pojkvän lämnade mig i 8 månader, min bästa vän svek mig och behandlar mig som luft när jag inte gjort någonting för att någonsin såra henne, mina andra vänner bryr sig inte, min mormor är döende, betygspressen är helt enorm och alla frågar ständigt "vad ska du göra nu då efter studenten? Vad ska du bli?"  NÄR MAN HAR SAGT 178927 GÅNGER ATT JAG INTE VET. Det blev alldeles för mycket negativ energi på en och samma gång.  Jag vet inte om jag var deprimerad ett tag där, ville inte tänka så mycket på det utan ville göra sånt jag mår bra av. För jag är en stark person. Men det betyder inte att jag inte har känslor, att jag inte känner saker. För det gör jag. Jag behöver ingen psykoanalys eller gå i terapi. Sådant är för när man är så vilse att man inte hittar ut själv, vissa gör inte det, men jag gjorde det. Jag mår mycket bättre nu, även fast vissa dagar fortfarande är jobbiga. Min mormors sjukdom försvinner ju inte precis och jag kommer aldrig få min bästavän tillbaka. Men det här är livet, det suger emellanåt. Ska man springa till en pysokolog varje gång något jobbigt händer? Jag delar verkligen inte med mig om allt i min blogg. Bara mina känslor och vad jag gör på dagarna. När blev det fel? Jo när man mår dåligt eller är ledsen.

Och varför är det så tabu med att må dåligt? Livet är inte alltid en dans på rosor. Om nu min framtida arbetsgivare läser detta och inte vill anställa mig pga detta, så tycker jag samhället är sorglit. Att må dåligt är inte smittsamt eller pinsamt. Det är en del av livet. Och jag brukar inte skriva sånna här arga, "privata" och "deprimerande" texter, men blev så förbannat arg när folk uttalar sig så om "psykisk ohälsa". Skärp er för fan.

 

Johanna

10 maj 2014 23:09

Så sjukt bra skrivet Elin! Alla mår dåligt ibland och det ska man ALDRIG gömma, det blir oftast värre då.

http://thirteenitis.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jenna Den riktiga dansen. Hahahah asså typ det bästa jag sett! Channing Tatum och hans fru Jenna var med i Lip sync battle och hon gjorde hans nummer från Magic Mike XXL! Måste medge att hon nästan var bätrre haha. Det roligaste är j...

  Hallihallå! Här sitter jag en Tisdag och äter choklad. Ajjabajja mig hahah. Men imorgon ska jag försöka ta tag i mitt liv igen!! Ska gå till gymmet, duscha, tvätta sängkläder, tvätta mina smink borstar, städa rummet och kanske börja plugga lite. ...

          ASSÅÅÅÅ JAAAAAA. När jag såg detta blev jag såå glad. Den här sången var min absoluta favorit i början och är fortfarande en av de bästa på albumet according to me. Och musikvideon hallå??! Hur bra? Till och med Gabbe blev imponerad h...

  Herregud var det snart en månad jag kikade in här sist? Känndes som förra veckan. Har uppenbarligen ingen känsla för tid ahah. Vad har hänt sedan sist jag skrev? Tentade innan jul (fick högsta betyg wihooo) sedan bar det hemåt för julfirande med ...

      Denna måndag - 14 december 2015 - är första dagen på hela terminen jag är FULLSTÄNDIGT slut både i kropp och knopp. Var och gymade själv igår och idag var det förelsäning sedan gym med Chrissie.  Och herregud min kropp gör ont överallt...