Är det inte lite smålustigt hur samma människa kan dyka upp i ens drömmar om och om igen? På olika sätt varje natt. Det ÄR creepy.

Dagen idag har varit helt okej, men samtiidigt känns det som något har förändrats. Det är inte samma känsla i skolan som det brukade vara, jag brukade alltid vara glad i skolan när jag var med mina vänner. Det är jag inte längre, eller ialafall inte på samma sätt. Inte sådär genuint och fullständigt. Känna närhet och trygghet. Känner mig hela tiden som en skugga, jag är där men ingen riktigt lägger märke till en. När man pratar lyssnar folk med ena örat samtidigt de försöker lyssna på den andra personen som pratar bredvid en med en annan person. Det man vill säga känns oviktigt. Hela jag känner mig oviktigt. Sen känns hela jag orkeslös. Jag har ingen lust med någonting, vill ingenting. Jo, spela sims eller se serier. Bara försvinna ett tag från verkligheten. Det är den bästan känslan. Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag vet inte heller varför jag känner såhär (eller jo lite)  Jag vet inte heller om det är rätt eller fel att känna sähär. Det enda jag vet är att jag snart ska sova. För imorgon ska jag vakna något utvilad, sätta på det där fejkade leendet som alla tror på och fira Soffsitoffsi som fyller år imorgon. Cheers!

Grått.

xx