Varför blir aldrig nånting som man tänkt sig? Skulle behöva att tillvaron flöt långsamt framåt, som en klar sommarbäck, än denna kaosade vårfors. Behöver mer harmoni. Men hur fan lever man i harmoni?  Har inte gjort nånting idag och det jag gjort har inte blivit lyckat. Jag vet inte om jag är nedstämt eller deprimerad. Jag menar jag är inte ledsen. Men jag är inte exakt lycklig heller... Jag kan skratta och skämta och le under dagarna, men ibland när jag är ensam på natten då glömer jag hur allt det där känns. Hur det känns att vara glad. Allt känns bara meningslöst. Känner mig så ensam. Oavsett när de säger att de alltid finns där för en... varför är de då inte det? Jo, för ord betyder ingenting.

Ska fira låssas jul sen bege mig mot Sophie där lite kompisar är. mys.

Kraam