Mitt humör går upp och ner som en berg-&dahlbana. Hade jag inte fått rabbla ur mig ungefär allt skräp som rör sig inom mig till min underbara efter skolan idag så hade jag nog gått sönder. Tack för att jag får kalla dig min vän, fina. ♥  Dagen började till viss del superbra, men det fanns lite saker jag inte kunde låta bli att känna för mycket av. Har alltså försökt trycka ned en ångestattack fyllt med rejection and sadness hela dagen. (Det låter bättre på engelska höhö) Det har inte varit det lättaste MEN klarade iaf av skoldagen väldigt bra, den var faktiskt allmänt väldigt bra när jag tänker efter. Början av veckan var bättre... men det funkar. Så när jag kom hem släppes allt och tja... då gick det inte att hålla det inom mig. Det värsta var att efter samtalet så visste jag inte vad som sjulle hjälpa mig att släppa det (om nu något kunde det dvs) gick en promenix med Fletch, duschade, klippte naglarna, fönade håret, solade genom fönsterutan men inget hjälpte. Förstå paniken! Så såg nya PLL och åt en skål nötter.... då mådde jag lite bättre. För då slog det mig; Jag sitter ju trots allt inte på ett mantalsjukhus med en insane brud som försöker göra mitt liv outhärligt och en polis som vill se till att jag förintas eftersom jag körde ned hans bil i en sjö full med massor av bevis på att min mamma kört på honom och min pojkvänn har inte en 7årig son och min flickvän flirtar inte galet med sitt ex och har inte massa hemligheter för mig. Typ. PLL är bra TV. Nu är det mat. Sjukt tråkigt halv deppigt inlägg hahah aja, See ya.

Eddie, why are you so perfect and where can I download you?

Kraam