Tänk, snart är det dags för studenten och sen att välja högskoleutbildning. Snart och snart, men tar studenten om 1 år och några månader. Det låter ju väldigt långt fram i tiden och mitt liv kommer vara helt annorlunad om 1 år. Men för ett år plus några månader sen gick jag i början av 1:an och det var ju typ... förra veckan. Eller? Jag har kollat runt i lite olika tidningar som mormor gav mig för nån dag sen, stora rubriker med ord som "DIN FRAMTID VÄNTAR PÅ DIG" och "HÖGSKOLEUTBILDNINGAR 2014-2016" i blockbokstäver pryder omslagen. Men desto mer jag bläddrar desto mer blir jag mer och mer förvirrad, hade snarare hoppats på mottsatsen. Inte för att jag egentligen förväntar mig att en snilleblixt ska landa i min hjärna och att jag helt plötsligt kommer på att "aha! det är det här jag ska göra!" Nä, inte riktigt så naiv är jag. Men det vore ju kul, om det kunde funka så. Nånstans försöker jag också påminna mig själv om att man inte behöver jobba med ALLT man älskar och tycker om. Isåfall skulle jag vara en sjungandes, spontandansande, författar-lärar-makeupartist-ritande-psykolog. Och det finns ju tyvärr inget sådant yrke... När jag skulle välja gymnasium påpekade alla runt omkring mig att det här valet absolut inte var permanent. Jag kunde ändå bli vad som helst… Dock känns nästa val något viktigare och lite mer beslutande. Visst kan jag forfarande kanske bli något annat än vad min examen säger. Men om jag pluggar 3-5 år hoppas jag verkligen jag vill och kan jobba med det sen. Och utbildad vill jag bli!

Så nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med resten av mitt liv. Ni då?

Eller så hamnar jag såhär; 30 bast, sitter och dricker vin på kvällarna med en dansande illaklädd inneboende och Taylor Swift  som enda sällskap. Det är inte omöjligt.

Kramis